Parken under stiftelsen 1967-1980

År 1967 tar Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen över skötseln av parken.

Som ett led i diskussionen om hur parken skulle förvaltas, förbättras och rationaliseras, anlitades trädgårdskonsulenten Gustaf Rudolf Ferlenius för att göra en ekonomisk utredning. År 1968 ger han följande rapport: ”Sänkt skötselstandard har måst tillgripas vid de flesta skånska slotten såsom slopandet av onödiga gångar, rabatter och korthuggna gräsmattor samt i vissa fall minskning av parkarealen. För Krapperups del finns mycket lite att vinna med dylika åtgärder. Slott, park och trädgård bildar tillsammans en odelbar helhet av ovärderlig betydelse för hela Kullabygden.”

Om trädgården som då hörde samman med slottets park skrev han: ”Den nuvarande typiska herrgårdsträdgården, med frukt-, bär-, köksväxter och bärodling har tidigare varit en av Skånes förnämsta i sitt slag. I dag är trädgården oekonomisk och måste därför avvecklas och minskas till en normal husbehovsodling. Odlingskvarteren bör bibehållas öppna och besås efterhand med gräs.”

I början av 1970-talet beslöt man, att skötseln av parken skulle förenklas genom igenläggning av en del gångar, en minskning av blomsterplanteringar och en minskning av gräsklippningen. Man beslöt vidare att ekonomiträdgården, vilken Ferlenius ville beså med gräs, och växthusen norr om rosenträdgården, skulle arrenderas ut.

Efterhand behövde skötseln av parken ytterligare förenklas. Till de återkommande förenklingsförslagen hörde borttagandet av flera något perifera gångstråk, borttagandet av en del klippta idegrans- och buxbomsfigurer, samt igenläggning av rabatter. Framför allt gjordes långtgående besparingsåtgärder i den privata delen av trädgården, kring den så kallade nyckelhålsdammen.

Förändringarna gjorde på sikt att den ursprungligen så detaljrika anläggningen blev så förenklad, att det blivit svårt att förstå dess historiska sammanhang.

Gräsklippningen stack ut som en hög kostnad. Det klipptes alldeles för ofta och tog tid från andra arbetsuppgifter. Man ersatte också i möjligaste mån utplanteringsväxter med perenner i alla större rabatter. Hösten efter Gustaf Gyllenstiernas frånfälle 1976 beslutar man att ta bort de gamla träden utmed vallgravskanten mellan yttre och inre borggården. Träden som på så många äldre foton givit slottsmiljön en ålderdomlig karaktär tas upp med roten. Två portträd får stå kvar, kraftigt hamlade på gammal ved. Det dröjer inte länge innan deras skepnad blivit så sorglig att de mer skrämmer än förskönar anblicken av slottet.

I slutet av 1970-talet anläggs den långa så kallade murrabatten, söder om Rhododendrongången, med gula Peer Gynt-rosor. Tennisbanan söder om slottet tas bort kring 1980. Rosenträdgården läggs om 1980. Den förenklas och moderniseras med nya storblommiga rabattrosor och gångar av röd ölandssten. De sista resterna av den gamla formfruktträdgårdens omslutande idegranshäckar tas bort. En sista roll spelade de gamla labyrintiska häckarna som bakgrund i ungdomsrysaren Kullamannen från 1967.

Trots de till synes stora förändringarna av parken, undgick Krapperups park, tack vare ett systematiskt arbete, omsorg om detaljerna och stort personligt engagemang, de största rationaliserings- och förenklingsprojekt som karakteriserar många andra motsvarande miljöer under motsvarande tid. Med bibehållet renommé för sin hävdvunna goda skötsel, liknade parken vid 1980-talets ingång därför ännu den levande herrgårdsmiljö som stiftelsen hade uppdrag att bevara.

(Sammandrag ur ”Parken och trädgården” av Åsa Klintborg Ahlklo, i boken ”Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen 50 år 1967-2017”.)